inte længre patent på datorn.

Bindningstid till ett visst datum låter ju bra, sen ær man færdig!. Njee, kom ihåg att det ær TRE månaders uppsægningstid efter att bindningstiden løpt ut.. Ajusst,..De kom jag på nu! EN månad føre min bidningstid løper ut.. Bætter lite sent æn tokførsent!.. Går nog ca 500 kr i back på den missen.. Men man får bara inse sina misstag och gå vidare, ingen ide att sløsa energi på att ångra saker.

Fredag, mina ben kænns som bly.. Kroppen ær också den lite allmænt degig. Men det ær en skøn kænsla, før jag har gjort något bra!
Passade på att køra lite vilse med, var ju ett tag sen nu. Snurrade runt en bra stund innan jag kom rætt. Men som jag ser det,ær huvudsaken iallafall att man kommer rætt, till slut. Fint folk kommer alltid sist kan vi också tillægga.

Klockan ær sex, barnTv har børjat, himla bra påhitt det dær!.. Fast nu fick jag høra att Datorn som jag sitter vid ær mycket mer intressant. De har upptæckt Word. Och de vill bægge har sina egna "World" som de sæger. Så nu blir jag snart upplæxad om att det ær den enes tur att sitta..
Ser ut att sluta som om jag tar tv:n istællet och låter 5-årigen ta øver stællnigarna hær.

Laater.



good stuff gone bad.

Idag borde det egentligen kænnas lugnt.. Jag har inte så mycket kvar att gøra, en liten inhandling av diverse saker, samt vanlig stædning kvar. Men jag tror luften bara gick ur mig, jag sitter hær och orkar inte komma upp. Før det som ændå måste gøras, måste jag gøra. Idag!
 Kanske ær det inte enbart detta  som skapar kænslan av extrem ovilja just nu, kan nog bero på ett litet hopkok av det mesta førtillfællet. Det ær ensamt, och kommer vara ensamt hela dagen. Barnen har åkt med sin mamma på semester och kvar ær jag i detta stora tomma hus.. Bara en dag till, imorgon får jag åka hem. Imorgon.. hade gærna haft morgon idag. Ser inte fram emot ytterligare massa timmar ensam med allt jag har i tankarna.. Enklast vore att få dem att førsvinna. Men nær børjade man lyckas med det?..
Tænk om jag med bara var kapabel till att fly, førsvinna bort, bokstavligt talat. Inte behøva ta itu med något alls utan bara åka och gømma mig på obestæmd tid.. Då kanske man skulle komma tillrætta med sig sjælv. Jag hoppas på att det ær vad man vill få ut av det iallafall.

Med tanke på vad det ær før "speciellt" med kommande lørdag, finns det inget sæmre tillfælle med att førsøka inse sitt eget læge. . Det læget som innbær att klara sig sjælv.. Vara ensam och inse konsekvenserna av sina beslut. Som om jag inte redan har fullt upp med den biten. Nu kommer det en dag som gør mig påmind om allt goda i ett førhållande som man inte vill vara utan. Dock ær inte ett førhållande en ask med choklad, dær man kan vælja ut de bæsta bitarna och sen ge bort resten... Because, when it was good, it was good. Och det ær  svårt att hela tiden acceptera læget.

klockan nærmar sig 12, att åka och handla och børja med stædningen skulle nog blockera en stunds tanketid.


en hel del viktigt om det oviktiga.

Dagens ekvation: Massa snø, massa bilar, enormt smal væg, bara stora framdundrande Jeep:ar. Hur kan vi løsa detta?
Jo, Sofie vill kænna sig så upp i røken som det går, førsøker ta sig in mot den stora kanten av snøvall  før att slæppa førbi de stora monstren som mycket væl skulle skita i om jag lyckats gømma mig tillræckligt. Bara kør på vettja!
    Sen nær vi kommer till svængar och annat dylikt går det på hælften modighet och hælften chansning, bara en gnutta gnutta skicklighet och erfarenhet. Førut låg den helt på noll, men lite får man ju snappa upp før att klara sig.
Skojar inte om jag sæger att de skiljer høgst ca 15-20 cm på sin højd mellan dig och bilen du møter, och det har ni att røra er på før att komma førbi varandra, man får bara hoppas att det inte just då finns en hal flæck som du kanske glider till på. Stackars backspegel isåfall..
Tacka vet jag fyrhjulsdrift. fråga mig inte exakt vad det innebær, men jag vet av erfarenhet att medans vissa bilar fastnar i snøhøgar och spinner, så kommer jag loss utan några problem.

Helgen nærmar sig, då ska jag coolavippen hær med en flaska rødvin tror jag. eller vitt, eller kanske saft.. vi får se! inget ær spikat i sanden ænnu. Sjælv kan jag mycket væl bli ændå, en sak som oftast inte slår fel.
Sen helgen som ligger framfør den stundande åker jag hem, då fyller Maja 16år, jaa det ær læskigt, Det var ju den lilla saken som kallade pistoler før skjutmæstare och som frågade gubben på konsum om han hade en bebis i magen. Men nu ska hon tydligen få sætta sig bakom ratten, JAG måste få følja med!

Sen var det det hær med mat, intaget av føda, næringskedjans sammasættning till foder. Orkar inte, det ær så trist å fixa åt bara mig sjælv, kom hit istællet alla som vill så kan jag stælla till med brakmat. Det lovar jag!
Men något får man ju inta før att klara sig, så man inte slutar upp om ett par timmar vrålhungrig istællet och bara mofflar det som finns i kylskåpet utan att tænka på vad som passar bra ihop... Det har man ju också gjort några ggr, youghurt med rækor blev de igår.. NI hænger med?

Jag har inte så ofanligt många læsare av denna bloggen, men de gør ingenting. Jag ær nog før feg ændå før att avsløja precis allt om mig och veta att halva befolkningen har min blogg som en daglig læsrutin. Så ni som læser, førøka er inte! (eller jo, gør det)..

Knæckemacka med kaviar kan funka. å varm choklad! Sitter jag å ser ut på snøn så smakar den bættre. Planen kirrad alltså.

15-20 cm førresten, hmmm. det kan nog vara tightare æn så!
Annars ær 15-20 cm helt normalt..


Tjing.




fuzzy future.

Jag ångrar inte en sekund att jag køpte Maria Menas nya skiva, den spelas i bilen och hennes låtar føljer med mig vart jag æn tar mig. Det ær lite annorlunda och mysigt, kænslosamt och vælskrivet! Hon gør mig glad.

He allegedly fell for me
through an open window
Cracked his chest open
to reveal his heart...    
Så vackert! Iallafall før mig som ær tjej.

Nu børjar jag kænna att jag har lite før stor distans till hemma igen, liksom saknar det dær vanliga i att gøra ingenting men samtidigt ha folk omkring sig. Det ær lite lite før tomt hær i nulæget. Alla runt omkring flænger runt och har kul, træffar vænner och låter liksom vardagen fyllas med lite av varje, medan mitt sociala i nulæget ær ganska så begrænsat.
Ska jag inte klaga? Jag kanske får skylla mig sjælv, anstrænga mig mer, ordna fixa, børja ngn kurs.. usch..
kom hit å prova, det ær skillnad. Olika dag till dag, massa nytt, intryck nytt, gør si och sen så, så kan du gøra då, svæng høger vid stoppljuset, kasta dem dær, de dær ska du inte ha med nu utan på onsdag, fisk ær bra, gløm inte grønsaker, borsta tænder, tvætta å hænga, dammsug dær det ligger massa popcorn, ha ledigt på helg å orka då gøra det du vill gøra.. Mjaaa. okejdå?. Læser krønikor av Martina Haag å æven om jag inte ploppat ut några barn æn så kan jag kænna igen mig væl i hennes kaoitiska vardag med barn. Man blir slut av att alltid ligga steget føre. Ska jag inte sæga något?..

okejdå.






RSS 2.0