Lillafi - gives you a taste.

Tra la la la. Idag fick jag sova ut, det var skönt. Vaknade av mig själv halv 12. Kändes både bra och konstigt. Hade jag jobbat så hade ju halva dagen redan gått liksom... Väckte iallafall Maja och gav henne en timma på sig att greja, sen gick bussen mot Karlstad. Där shoppades det lite, åt lite, gick lite.. Rea är farligt.. Det kostar ingenting tycker man, men ändå blev man av med så många pengar?


Hittade iallafall lite bra grejer, och har pengar kvar för att spendera i gbg. Som det bär av mot på fredag. Kan inte beskriva vad skönt det ska bli att få komma ifrån denna stad ett tag! Hoppas på att hinna med allt som jag vill hinna med. Vet dock inte riktigt hur det ska gå till, det får vi se.


well, magistern.

tjing.

Jag tror inte jag är en person som begär så mycket egentligen. Eller så tycker jag bara att vissa saker är så självklara att jag inte räknar med dom. Kanske är jag en riktig bitch som man tröttnar snabbt på, en riktig ragata som aldrig kan vara nöjd. Jag kanske tröttar ut folk och med varje ord jag säger gör jag saker värre. Kanske letar jag efter något som inte går att hitta, kanske vill jag ha något som jag vet att jag inte kan få. Kan det vara så att jag aldrig kommer att bli riktigt nöjd?
Men vems fel är det då?..
Oavsett vilka nya människor eller situationer jag möter är ju jag alltid densamma. Så kanske är det mig felet ligger hos?.. För varje ny människa eller situation kan ju inte vara enda orsaken till mitt oftast ständiga missnöje. Eller jag ska kanske inte kalla det för missnöje heller, men känslan av att något saknas.
Hur kan jag uppfattas så svår, när jag själv känner mig så enkel?

Tror jag har skrivit om det förut, att det jag vet att jag inte kan få, det kämpar jag för. Och det som finns rakt framför mig det blundar jag för. Det är så ologiskt att det blir logiskt. 

I nuläget vet jag inte vad jag vill ha, inte heller vad jag får. Det gör inte så mycket.. Tror jag.


Kan inte någon bara skriva mig en kärlekslåt i stil med Magnus Ugglas "Du är den vackraste jag mött" och göra allting bra igen?..


Idag har jag förresten jobbat 11 timmar i sträck, så denna blogg får vara oförstående.

Tjing på er få som kikat in.

Jag ger upp det här med att allt ska ske på ett visst sätt. Vem bestämmer vilket sätt som är bäst?  

Jag vill vara två, jag gillar att säga vi, jag gillar att kunna säga jag och....
Jag är väldigt värd allt som är bra. Jag förtjänar det jag vill ha, det jag söker efter. Jag är nästan överkvalificerat bra.
Nej, det är inte skryt, mer som ett mantra som går på repeat. Som borde gå på repeat hos alla. För varför nöja oss med ett nästan då vi borde få ett absolut?

Man kan lätt lura sig själv och tro att man hela tiden kan ha kontrollen. Men någonstans på vägen upptäcker vi att vi ändå tappat den. Den råkade visst hamna oss någon annan iallafall. För varför skulle vi annars sitta och vänta? Vänta på vad vet vi inte, men vi anpassar oss helt plötsligt. . Fast vi säger att vi inte tänker göra det. Man vill inte tillåta sig själv att styras. Men det är de där förbaskade känslobanorna som slingrar sig snabbare än förnuftet. Vi utgår med förnuft och starkt självförsvar.. Men slutar någonstans mellan ett varför och en rad frågetecken.

Jag trodde att jag hade kontrollen, jag ville att jag skulle ha kontrollen, jag var helt säker på att jag skulle klara detta utan att bli tappat bakefter. Men nu tänkte jag börja om från början, delete and restart.
Visserligen finns inte dessa knappar på riktigt (ännu), men om man var programmerad på det sättet hade jag nog tryckt på paus lite oftare och bett om "en snabb tillbakablick".

I den nya starten iallafall, finns det bara ett JAG!.