Me and my questions.
Idag har storasyster åkt hem, en Søndag. Så typiskt, denna dagen ska alltid vara en aning dyster och alltid stå før ett avslut av något. Så har det alltid kænnts før mig. Søndagar avslutar, tar dig tillbaka mot verkligheten och skapar en speciell kænsla som du førsøker bli av med hela kvællen. . Men ju mer klockan går desto mer kænns den av. Vældigt lætt blir jag distanserad mot allt runt omkring och kænner mig så otroligt långt borta och off..
Men imorgon børjar en ny dag, en ny vecka och jag vet att det kommer kænnas som vanligt igen. En film børjar snart, den kommer sækerligen hjælpa till att korta av min tankeprocess och avbryta denna søndagspersiod.
Funderar på att dra hemåt till næsta helg, men redan nu vet jag att nær søndagen kommer och tillbakaresan nærmar sig infinner sig samma trista kænsla.. Blir jag inte læmnad, så læmnar jag. Den biten ær inte min starka grej..
Ser fram emot påsken har ledigt hela den perioden. Komma hem och førbli hemma længre æn att motorn bara hinner kalna.Det blir fint!
Helgen har før øvrigt varit mysig och bra, visat runt lite, vissa planer uteblev pga oavbruten nederbørd hela helgen. .
igår avnjøt jag och Elin dryga 2 kilo rækor tillsammans och låg sen i varsin del av soffan och tjockade oss till "Taken".
En bra film, absolut.. Men slutet gjorde mig inte direkt lugn, jag vill veta vad som hænde med resten, vilka åtgærder vidtogs før att rædda resten?
Ser ni filmen så hænger ni nog med i vad jag menar.
Typiska amerikanska drama/action filmer har en tendens att avslutas lyckligt, tittarna får ett lyckligt återførenande och snabbt efter børjar eftertexterna rulla..
Samtidigt som man sitter ganska så nøjd, har man fortfarande obesvarade frågor.
igår var inget undantag.
Det ær me myself and my questions!..
Btw. lova inte, sæg inget och tænkt inte ens tanken om något om du inte kan fullfølja det.
Tjing.
