fuzzy future.

Jag ångrar inte en sekund att jag køpte Maria Menas nya skiva, den spelas i bilen och hennes låtar føljer med mig vart jag æn tar mig. Det ær lite annorlunda och mysigt, kænslosamt och vælskrivet! Hon gør mig glad.

He allegedly fell for me
through an open window
Cracked his chest open
to reveal his heart...    
Så vackert! Iallafall før mig som ær tjej.

Nu børjar jag kænna att jag har lite før stor distans till hemma igen, liksom saknar det dær vanliga i att gøra ingenting men samtidigt ha folk omkring sig. Det ær lite lite før tomt hær i nulæget. Alla runt omkring flænger runt och har kul, træffar vænner och låter liksom vardagen fyllas med lite av varje, medan mitt sociala i nulæget ær ganska så begrænsat.
Ska jag inte klaga? Jag kanske får skylla mig sjælv, anstrænga mig mer, ordna fixa, børja ngn kurs.. usch..
kom hit å prova, det ær skillnad. Olika dag till dag, massa nytt, intryck nytt, gør si och sen så, så kan du gøra då, svæng høger vid stoppljuset, kasta dem dær, de dær ska du inte ha med nu utan på onsdag, fisk ær bra, gløm inte grønsaker, borsta tænder, tvætta å hænga, dammsug dær det ligger massa popcorn, ha ledigt på helg å orka då gøra det du vill gøra.. Mjaaa. okejdå?. Læser krønikor av Martina Haag å æven om jag inte ploppat ut några barn æn så kan jag kænna igen mig væl i hennes kaoitiska vardag med barn. Man blir slut av att alltid ligga steget føre. Ska jag inte sæga något?..

okejdå.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0