good stuff gone bad.
Idag borde det egentligen kænnas lugnt.. Jag har inte så mycket kvar att gøra, en liten inhandling av diverse saker, samt vanlig stædning kvar. Men jag tror luften bara gick ur mig, jag sitter hær och orkar inte komma upp. Før det som ændå måste gøras, måste jag gøra. Idag!
Kanske ær det inte enbart detta som skapar kænslan av extrem ovilja just nu, kan nog bero på ett litet hopkok av det mesta førtillfællet. Det ær ensamt, och kommer vara ensamt hela dagen. Barnen har åkt med sin mamma på semester och kvar ær jag i detta stora tomma hus.. Bara en dag till, imorgon får jag åka hem. Imorgon.. hade gærna haft morgon idag. Ser inte fram emot ytterligare massa timmar ensam med allt jag har i tankarna.. Enklast vore att få dem att førsvinna. Men nær børjade man lyckas med det?..
Tænk om jag med bara var kapabel till att fly, førsvinna bort, bokstavligt talat. Inte behøva ta itu med något alls utan bara åka och gømma mig på obestæmd tid.. Då kanske man skulle komma tillrætta med sig sjælv. Jag hoppas på att det ær vad man vill få ut av det iallafall.
Med tanke på vad det ær før "speciellt" med kommande lørdag, finns det inget sæmre tillfælle med att førsøka inse sitt eget læge. . Det læget som innbær att klara sig sjælv.. Vara ensam och inse konsekvenserna av sina beslut. Som om jag inte redan har fullt upp med den biten. Nu kommer det en dag som gør mig påmind om allt goda i ett førhållande som man inte vill vara utan. Dock ær inte ett førhållande en ask med choklad, dær man kan vælja ut de bæsta bitarna och sen ge bort resten... Because, when it was good, it was good. Och det ær svårt att hela tiden acceptera læget.
klockan nærmar sig 12, att åka och handla och børja med stædningen skulle nog blockera en stunds tanketid.
Kanske ær det inte enbart detta som skapar kænslan av extrem ovilja just nu, kan nog bero på ett litet hopkok av det mesta førtillfællet. Det ær ensamt, och kommer vara ensamt hela dagen. Barnen har åkt med sin mamma på semester och kvar ær jag i detta stora tomma hus.. Bara en dag till, imorgon får jag åka hem. Imorgon.. hade gærna haft morgon idag. Ser inte fram emot ytterligare massa timmar ensam med allt jag har i tankarna.. Enklast vore att få dem att førsvinna. Men nær børjade man lyckas med det?..
Tænk om jag med bara var kapabel till att fly, førsvinna bort, bokstavligt talat. Inte behøva ta itu med något alls utan bara åka och gømma mig på obestæmd tid.. Då kanske man skulle komma tillrætta med sig sjælv. Jag hoppas på att det ær vad man vill få ut av det iallafall.
Med tanke på vad det ær før "speciellt" med kommande lørdag, finns det inget sæmre tillfælle med att førsøka inse sitt eget læge. . Det læget som innbær att klara sig sjælv.. Vara ensam och inse konsekvenserna av sina beslut. Som om jag inte redan har fullt upp med den biten. Nu kommer det en dag som gør mig påmind om allt goda i ett førhållande som man inte vill vara utan. Dock ær inte ett førhållande en ask med choklad, dær man kan vælja ut de bæsta bitarna och sen ge bort resten... Because, when it was good, it was good. Och det ær svårt att hela tiden acceptera læget.
klockan nærmar sig 12, att åka och handla och børja med stædningen skulle nog blockera en stunds tanketid.
Kommentarer
Trackback
