Låt din älskling agera spegel.
Ni vet såna där känslor som man får ibland, som du inte riktigt kan beskriva men de är återkommande och du blir inte av med dem? Jag kallar dagens typ av känsla för frustration. Ren och djävulsk frustration sprider sig i mina nerver som kittlar riktigt retsamt i kroppen. And it wont go away.
Här sitter jag på min rumpa och kommer ingestans, jag vet inte vad jag ska göra, jag vill komma bort. Iväg!
Men om jag nu skulle ta mig någonstans så kommer nästa "problem" - jag har inget att ta på mig.
Nej jag menar inte "shit jag har inget att ta på mig för att se snygg ut"-problemet, utan "jag har inget att ta på mig för att min tvättmaskin snurrar med alla kläder och garderoben är tom"-problemet. Alltså, inga kläder medför en del svårigheter att kunna tillföra dagen något what so ever. Säga vad man vill om dessa skrumpna noppriga och pinsamt men underbara mjukisbyxor, men jag kallar dem inte för en outfit att visa sitt yttersta i.. Jag trippar ju konstant runt och visar min "fula sida" om dagarna. Då jag inte har material att orka eller känna att jag kan göra något åt saken.
Och hur kan det komma sig att då du inte har en bra dag ( dvs. ser ut som skiten du nyss lämnat i toan) träffar massa människor som du måste ha att göra med under dagen. Men om du mot allt förmodan faktiskt orkat anstränga dig och hade spatserat runt en heldag och kännt "fan va snygg jag är", ja då varken möter du eller ser en kotte som du måste interagera med. Ett myckets typiskt fenomen & extremt återkommande. I detta mönster skulle jag även kunna lägga till en bra hårdag, och när du får den sådär framåt kvällen och du ska gå & lägga dig. Men vaknar morgonen därpå när det verkligen gäller och funderar på hur ett fågelbo fångat i stomrvind kunde bildas över en natt?...
"Men älskling, du är fin i vad som helst"
- Tack! det är underbart att höra, fortsätt gärna med det (under ytan av förnekelse så behövs det). MEN! Det hjälper inte paniken som råder att försvinna iallafall då det krisar. Det är ju JAG som måste stirra tillbaka på den hemska och risiga person jag ser mitt emot mig i spegeln varje dag.
Men jag undrar; ska jag skippa det beteendet och istället lyssna på den som tydligt verkar har en bättre och mer objektiv syn på mig än just jag? Då skulle jag helt plötsligt alltid se bra ut, enligt han som kallar mig för sin älskling? Och vem ska jag vara att argumentera emot honom?
Äkta kärlek kanske är fett hår, chips i en skål och mysiga hemmakvällar under en filt?.. Jag ser då iallafall inga klädbekymmer i den situationen.
Men då kanske vi kommer fram till något så farligt som den såkallade "sambofällan".. den som gör dig blind och tar bort dina kloka beslut som du tidigare hade.. Chips i en skål varje kväll fungerar ju inte?...
Så älsklingen min, efter en månad får vi bara mata varandra med vindruvor, och hmm, motionen ska vi nog reda ut den med.. Jihaaa!
Det var nog allt från mig today.
Tjing.
Här sitter jag på min rumpa och kommer ingestans, jag vet inte vad jag ska göra, jag vill komma bort. Iväg!
Men om jag nu skulle ta mig någonstans så kommer nästa "problem" - jag har inget att ta på mig.
Nej jag menar inte "shit jag har inget att ta på mig för att se snygg ut"-problemet, utan "jag har inget att ta på mig för att min tvättmaskin snurrar med alla kläder och garderoben är tom"-problemet. Alltså, inga kläder medför en del svårigheter att kunna tillföra dagen något what so ever. Säga vad man vill om dessa skrumpna noppriga och pinsamt men underbara mjukisbyxor, men jag kallar dem inte för en outfit att visa sitt yttersta i.. Jag trippar ju konstant runt och visar min "fula sida" om dagarna. Då jag inte har material att orka eller känna att jag kan göra något åt saken.
Och hur kan det komma sig att då du inte har en bra dag ( dvs. ser ut som skiten du nyss lämnat i toan) träffar massa människor som du måste ha att göra med under dagen. Men om du mot allt förmodan faktiskt orkat anstränga dig och hade spatserat runt en heldag och kännt "fan va snygg jag är", ja då varken möter du eller ser en kotte som du måste interagera med. Ett myckets typiskt fenomen & extremt återkommande. I detta mönster skulle jag även kunna lägga till en bra hårdag, och när du får den sådär framåt kvällen och du ska gå & lägga dig. Men vaknar morgonen därpå när det verkligen gäller och funderar på hur ett fågelbo fångat i stomrvind kunde bildas över en natt?...
"Men älskling, du är fin i vad som helst"
- Tack! det är underbart att höra, fortsätt gärna med det (under ytan av förnekelse så behövs det). MEN! Det hjälper inte paniken som råder att försvinna iallafall då det krisar. Det är ju JAG som måste stirra tillbaka på den hemska och risiga person jag ser mitt emot mig i spegeln varje dag.
Men jag undrar; ska jag skippa det beteendet och istället lyssna på den som tydligt verkar har en bättre och mer objektiv syn på mig än just jag? Då skulle jag helt plötsligt alltid se bra ut, enligt han som kallar mig för sin älskling? Och vem ska jag vara att argumentera emot honom?
Äkta kärlek kanske är fett hår, chips i en skål och mysiga hemmakvällar under en filt?.. Jag ser då iallafall inga klädbekymmer i den situationen.
Men då kanske vi kommer fram till något så farligt som den såkallade "sambofällan".. den som gör dig blind och tar bort dina kloka beslut som du tidigare hade.. Chips i en skål varje kväll fungerar ju inte?...
Så älsklingen min, efter en månad får vi bara mata varandra med vindruvor, och hmm, motionen ska vi nog reda ut den med.. Jihaaa!
Det var nog allt från mig today.
Tjing.
Kommentarer
Postat av: Fredrik
Du ÄR bäst gumman!! Och det är fler än jag som tycker du är söt och ser bra ut..
Lovar att det blir morötter och grönsaker när vi ska mysa ner oss på kvällarna..
Och vad gäller motionen, så får vi se hur vi löser det. :-)
ÄLSKAR DIG!!
Trackback
