Lillafi - gives you a taste.

I mina svängar är det för tillfället svårt att hänga med. Jag har nog tappat bort mig på vägen as well. .
Jag är inte hemma i Karlskoga, utan jag sitter kvar här i Göteborg. Imorgon _måste_  jag åka hem. Finns inget att välja på. För mig just nu, kanske det känns skönast att komma hem. Befinner mig i en gnutta förvirring. Skulle nog behöva rensa huvudet och få ur mig en del bråte som satt sig därinne. En tjejfika, det är nog exakt vad jag behöver. För hur man än vänder och vrider på det, hur gärna jag än skulle vilja ta lätt på saker och ting ibland, så kommer tankar och känslor ikapp - så småningom..
Jag är nog väldigt osäker i mig själv, vilket gör mig ännu mera arg och dubbelt så förvirrad.. Lägg av Sofie.

Så ska man åka hem nu, vad händer då? ingenting antagligen. Usch, det kommer bli så udda. Jag har ju gjort mig hemmastadd här nu. I den här staden. jag kan tíll och med ta spårvagn själv och hitta hem igen.
Har fått min lön idag, så en sista sväng ner till nordstan hade jag tänkt hinna med. Shoppa bort bekymren är nog inget att sikta på, men iallafall komma på lite andra tankar för en timme eller två.

En lite weird grej, som jag egentligen bara typ kan skratta (?) över.
Jag har gjort ett stort svek, det har jag hunnit med under tiden jag vart här. oj oj oj! Elakt av mig.

Men.... Kan det inte vara på det här viset. *sammafattning följer*

1. Man kan inte bli kär utan att ha träffat en människa på riktigt, blir man det kommer jag garanterat bli en aning rädd och dra mig undan. (typ säga, "det kanske inte är någon bra idé att jag hälsar på").
2. Får man ett sms där det står att "Jag ville faktiskt inte bara knulla dig", undrar man, "ehmmm, nej det trodde jag inte?". 
3. Får man sedan sig själv nämd i bloggen om att jag ska "höra av mig om jag läser det här" så visst, då kan jag ju göra det.
4. Får man då en nära inpå kärleksförklaring skriven till en igen, så okej. Då får det faktiskt vara. Hört talas om lugnt tempo?
5. Slutligen (trodde jag) var det sagt att det bästa var att inte höras av, (då "känslorna" var så stark(?).
6. När man sedan 2 månader senare besöker denne persons hemstad utan att höra av sig, jaa, DÅ är man en stor svikare. Blir uppringd och utfrågad, okej. Lite trevligt liksom ändå, det kändes som ett vanligt vänskapligt samtal liksom. Pratar om ett eventuellt möte, vilket jag faktiskt kunde tänka mig..
7. Tänker för stunden att "okej, nu kanske situationen kan bli lite normal".
8. Nope, den blev inte det.
9. Sms framåt kvällen lyder: "Kan nog inte träffa dig ändå, då kommer nog känslorna upp igen".
10. OKEJ.

Vi säger så.


tjing.