Lillafi - gives you a taste.

Jadu.. inte är den värd guld iallafall. Förstår inte riktigt varifrån min groteska trötthet har kommit ifrån.
Kan det vara så att en tuff bakfylla håller i sig flera dagar? Nu är det ändå onsdag, känner att om så är fallet borde den han gått över nu. Både igår och idag morse (säger man så?) har jag fått kämpa mig ur sängen. Det har varit en fajt mellan mig och tiden.
Oftast tycker man att tiden står väldigt stilla, som nu exempelvis. Inget händer och klockan har varit  runt 08:00 ett bra tag..  Men på morgonen när man ska stiga upp, och utan flit råkar somna om, rullar klockan på i rekordfart. Trots att det känns som att man endast vilat ögonen i en snabb blundning kan en halvtimma ha passerat och skapa en stress som får fingrarna att förfrysa då man glömmer att ta på sig vantar. cykla nyvaken är aldrig trevligt, uppfösbackarna blir så stygga.

Nu väntar iallafall en hel veckas sovmorgon, inga uppstigningar kommer göras till ett alarm. Dock kommer jag nog att vakna till ett i några dagar, men inte är det JAG som måste stiga upp!
Förhoppningsvis kommer jag kunna sova på tåget och hoppas på att tiden kan gå minst lika snabbt som då man morgonsnozozar sig iväg. Det vore hyggligt! Fönsterplats med bord är det allra bästa, så det har jag.

Hoppas på att få åka hem härifrån snart, för jag orkar verkligen inte stressa något mer. Jag vill göra allt i min egen takt. Kanske till och med hinna blunda i någon timme innan jag bär av. Bort från stan!

Ibland är det allt ett  stort gäng som har orkat läsa vad jag skriver, det trista är dock att man inte vet vilka. Eller om det ens ger läsaren något att kika in här. Lite fler kommentarer på mina livsbeskådningar skulle jag bara tacka för.
Så man inte känner sig ensammast i hela världen med sina ibland utsvävande begrundningar.

Nu var det nog allt.. eller inget.
take a pick.

tjing.