Mamma lever.


Det var bara en dröm, men jag kunde inte sluta gråta. Det var  alltför verkligt, alla känslorna, tomheten. Nyvaken sliter jag på mig en filt, rusar ner för trapporna och där står hon! I sitt fina rosa nattlinne som om ingenting har hänt.
Det hon ser framför sig är en nyvaken bölande Fi i filtpaket.
Vad är det som har hänt frågar hon?
Jag kan inte ens prata, bara kramar om henne...
Intalar mig själv: mamma lever, det var bara en dröm, mamma lever!






Kommentarer
Postat av: Kim

Men lilla gumman vad du drömmer om folk som dör :/

2008-03-22 @ 10:13:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0