I sinom tid säger de..
Låg och tänkte på bra formuleringar igår innan jag skulle sova.
Hur förmulerar man sig på bästa sätt för att få fram sina åsikter, samt få dem sagda på ett bra sätt som inte skulle göra någon illa till mods eller sårad.
Jag är (tyvärr) tjejen som hellre håller inne med mycket tankar, för att slippa behöva skapa förvirring och osäkerhet för någon annan. Varför ska det vara lättare att själv ha bekymmer och må dåligt än att dela med sig av det man funderar på?
Många gånger vet jag precis vad jag vill ha sagt och försöker att formulera om mina tankar till ord. Men någonstans på vägen så tar det stop. De vill inte komma fram ur min mun, det blir för svårt. Vad händer om jag säger det här nu? Vilka reaktioner skapar det, är jag redo för dem?... Istället för att bara säga det, funderar jag, och funderar. Tills orden blivit för stora för att ens kunna uttala. Även om de från början lät bra i mitt huvud. Jag står för att man alltid ska säga vad man tycker, men om man hela tiden känner sig gnällig och omständig för att man bär på åsikter som kan paja för en själv så känns det inte alla gånger värt det. Jag kan bli arg och frustrerad på mig själv, kan jag inte bara gilla läget och vara nöjd någon gång?... Måste jag hitta saker att grubbla över?.. Ingen tjänar ju på det, minst jag. .
Fast, samtidigt. Det är ju jag. .. Alla som verkligen känner mig vet. Till slut måste jag ha mitt sagt, annars bubblar det över. Jag kan inte vara den som sitter tyst och ser på. Jag vill agera och göra mig hörd. Må jag vara omständig..
Så även om mina tankar ibland känns som alldeles för stora för att formulera till ord, kommer de ut så småningom.
Det är just själva processen innan som är den långa vägen.. Jag skulle verkligen spara en massa tid och funderande om jag bara sa som jag kände och tänkte på en gång. UTAN att fundera sönder mig själv och måla upp femtioelva olika scenarier om de tänkbara konsekvenserna..För egentligen, såå farliga brukar de faktiskt inte bli. Än så länge..
Jag vet vad jag gillar, jag vet vad jag inte gillar. Jag har varit med förr, jag vet vad jag inte vill ha och vad jag strävar efter.
Hur svårt kan det vara?
Hela detta inlägg visar egentligen hur mycket jag kan fundera, utan att egentligen komma fram till något. Ett enda långt dravell utan en riktig lösning. Men samtidigt så vet jag ju med mig hur det fungerar. Och som sagt, till slut så kommer det fram. I sinom tid.
Denna dagen kommer att bli lång, först jobb nu på morgonen, sen på eftermiddagen. Hem och sova emellan är precis vad jag kommer att göra. Ska försöka ignorera det faktum att det är ett år sen man tog studenten, och verkligen försöka att inte tänka på vad fan jag ha gjort med mitt liv i ett år?....
Denna veckan hemma har en diksmaskin, en solstol och en dator avlidit hemma hos oss.
Förhoppningsvis går det att återuppliva datorn iallafall..
Tjing.
