det går inte ihop.
Det som är svårt att få, det som är ouppnåerligt. Det är det man strävar efter. Där man inte blir bekräftad, där söker man bekräftelse. Där man inte vet om man kommer lyckas, där tragglar man och försöker. Där som man väldigt lätt kan bli sårad, där gräver man djupare.
Men när man väl blir bekräftad som man önskat och får uppmärksamhet och visat intresse så flyr man, man blir rädd och tror att något måste vara fel. För varför skulle man lyckas uppnå det man strävat efter?
Funderade lite i den banan igår och kom fram till att det är exakt så jag fungerar. Istället för att våga satsa i något där man blir helt bekräftad så lägger man mer energi på att söka, och söka. Försöka med något man sällan kommer lyckas med. De personer som jag mött och som vill ta ett steg framåt, så har jag varje gång backat. Medan de som backar får mig att vilja ta ett steg åt båda. Hur går det ihop? Blir jag rädd när något har en möjlighet att gå framåt? och när den möjligheten inte finns nöjer jag mig?
Jag är svår, men samtidigt så lätt.
Ikväll blir det ut & käka med några av tjejerna. God mat och trevligt sällskap. Lungt, men lagom. Är väldigt slut i hela kroppen och huvudet efter första hela arbetsveckan. Tar lite tid att vänja sig in i nya vanor. Nästa veckan kommer nog bli bättre! förhoppningsvis.
NU ska jag nog sova en liten sväng. Sen greja.
Tjing.
