inte dyngvarmt precis.

Imorse vaknade jag med armarna utanför täcket. Det bådar aldrig gott. Det känns kallt och armarna fryser.
känner på dom.. Iskalla! Varför kan det aldrig vara lagom?

Lusten att gå upp ur sängen är inte stor, knappt existerande. Men för att känna att man är duktig på något så tar man mod till sig och hasar sig ur. fortfarande kallt förstås. Men nu är de försent att ändra sig.

Kallt är det ute också.. Börjar man dagen med att frysa så förblir det ofta så resten av dagen. .
Får lägga in förslag om att höja värmen i huset. Tror inte att jag kommer bli nedröstat med tanke på att mamma också i detta nu går runt och fryser.
Sitter påpälsad me tjocktröja & sockar.. Så vackert så!

Hungrig nu tror jag?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0