Är jag inte den vackraste?
Jag tror inte jag är en person som begär så mycket egentligen. Eller så tycker jag bara att vissa saker är så självklara att jag inte räknar med dom. Kanske är jag en riktig bitch som man tröttnar snabbt på, en riktig ragata som aldrig kan vara nöjd. Jag kanske tröttar ut folk och med varje ord jag säger gör jag saker värre. Kanske letar jag efter något som inte går att hitta, kanske vill jag ha något som jag vet att jag inte kan få. Kan det vara så att jag aldrig kommer att bli riktigt nöjd?
Men vems fel är det då?..
Oavsett vilka nya människor eller situationer jag möter är ju jag alltid densamma. Så kanske är det mig felet ligger hos?.. För varje ny människa eller situation kan ju inte vara enda orsaken till mitt oftast ständiga missnöje. Eller jag ska kanske inte kalla det för missnöje heller, men känslan av att något saknas.
Hur kan jag uppfattas så svår, när jag själv känner mig så enkel?
Tror jag har skrivit om det förut, att det jag vet att jag inte kan få, det kämpar jag för. Och det som finns rakt framför mig det blundar jag för. Det är så ologiskt att det blir logiskt.
I nuläget vet jag inte vad jag vill ha, inte heller vad jag får. Det gör inte så mycket.. Tror jag.
Kan inte någon bara skriva mig en kärlekslåt i stil med Magnus Ugglas "Du är den vackraste jag mött" och göra allting bra igen?..
Idag har jag förresten jobbat 11 timmar i sträck, så denna blogg får vara oförstående.
Tjing på er få som kikat in.
Vill du bara inte bli älskad, verkligen veta att du har nån som älskar dig, för den du är, veta dina beränsningar och vad du kan och inte kan uppnå, vill du inte ha en person som känner dig innan och ut, som vet om att du ska börja gråta innan du ens vet det själv, en person som verkligen kan säga att den känner dig, som vet om att ditt hjärta längtar efter nått som ingen annan någonsin kunnat ge dig innan nu... Det min kära, är något du måste få uppleva och alla andra människor i världen.
