Lillafi - gives you a taste.

 - Är det verkligen sååå konstigt alla gånger?

Man vet vad man vill ha, det är man noga med att poängtera. Men ändå nöjer vi oss med det vi får?
Speciellt vi tjejer, vi bara ler & tar emot. Har svårt för att ställa de kraven vi sagt att vi kräver.
Tänker "Men han är ju snäll förövrigt" och "Han har nog bara en dålig dag idag"  Men varför ska det få vara en BRA anledning till att vi inte får det vi förtjänar?

Finner man sig i situationen är det svårt att ta sig ur den, eller skapa en förändring. En förändring som vi behöver för att kunna ta oss vidare, framåt. Vi tjejer står nog ofta och stampar, väntar på förändringen. Som vi naivt tror bara ska ske av sig självt. "Nu har jag tydligt visat för honom att jag inte gillar det här, då borde han ju ändra på sig" (exempelvis lämnat disken framme i 3 dagar utan att röra den.) Men händer det något? Nope! inte direkt.
Inget händer om man inget säger, kan inte vara så svårt att förstå egentligen, ändå tiger vi in i det sista. Vad hoppas vi på egentligen? Visst, tankeläsning vore häftigt, men det finns inte!

Jag vill faktiskt skälla lite på oss tjejer, vi är för krångliga & fega! Killar förstår oftast inte dom för oss "självklara signalerna", det som är uppenbart för oss är inte desamma för dem. 
Hur många gånger har vi inte fått chansen att säga exakt vad vi tänker på & vad vi känner?
 De frågar om det är något som inte är bra, och vill verkligen att vi ska säga om det är något vi inte gillar.
och vi svarar "inget"? och tänker "Det borde han fatta ändå". Ptjaaa.. kanske, men dock så kommer man ingenstans på att vara stolt. I know. verkligen, I know.
Säg bara "För i helvete, diska din gris, det luktar apa här" .  (Är man inte så arg kan man ju väva in det lite finare.)
Raka rör är det som uppskattas! De gissar jag på. Am I right?

Alla säger att det de uppskattar mest i ett förhållande är ärlighet. Men hur många verligen förespråkar det när det kommer till kritan? Det är så mycket som man inte vet om varandra. Som man inte berättar. Men om vi skulle våga berätta det, skulle det börja blomma.

Vi tjejer ställer sällan krav i sängen, vi nöjer oss med att "finnas där för honom", och vi är klara när han är klar. Dock vet vi oftast vad det är vi skulle vilja ha, men vågar inte vara ärliga och tala om det. Vi ligger istället där och tänker "Hmm, vad håller han på med? visst den punkten är känslig, men den är fan inget slagverk" .
Men fortfarande, vi tjejer får skylla oss själva även där. För säger vi hur vi vill ha det, så kan även killarna lära sig något. Vi kan inte färvänta oss att de ska veta allt, även om vi själva tycker att vi vet det.

Man kan inte ändra på en person, men lämnar man alla korten öppna och verkligen förespråkar ärlighet så tror jag att man kan spela längre tillsammans. Kanske till och med kan kille& tjej förstå varanda?